ISO 12100 - Maskinsäkerhet, konstruktion, riskbedömning och riskreducering av maskiner

Definition

ISO 12100 är en A-standard inom maskinsäkerhet som anger grundläggande terminologi, principer och en metodik för att uppnå säker konstruktion av maskiner.

Standarden beskriver principer för riskbedömning och riskreducering av maskiner som hjälper konstruktörer att identifiera riskkällor, uppskatta och utvärdera risker samt eliminera riskkällor eller genomföra åtgärder för tillräcklig riskreducering - detta är ett av kraven för att få CE-märka en maskin.

ISO 12100:2010 är i Sverige publicerad som SS-EN ISO 12100:2010 - Maskinsäkerhet - Allmänna konstruktionsprinciper - Riskbedömning och riskreducering.

Standarden bygger på kunskap och erfarenhet från:

• Konstruktion av maskiner

• Användning av maskiner

• Incidenter och olyckor

• Risker som är förknippade med maskiner.

ISO 12100 är en central standard inom maskinsäkerhet och används ofta som bas vid konstruktion, riskbedömning och riskreducering för maskiner.

Syftet med ISO 12100

Syftet med ISO 12100 är att ge konstruktörer en metodik för att uppnå säker konstruktion av maskiner.

Standarden beskriver metoder för att:

• Identifiera riskkällor

• Uppskatta och utvärdera risker

• Eliminera riskkällor där det är möjligt

• Genomföra åtgärder för tillräcklig riskreducering

• Dokumentera och verifiera riskbedömningssprocessen.

ISO 12100 och CE-märkning av maskiner

Vid CE-märkning av maskiner måste tillverkaren visa att maskinen uppfyller tillämpliga krav enligt relevant lagstiftning.

Riskbedömning är en central del av arbetet för att visa överensstämmelse.

Standarden stödjer tillverkaren i att:

• Identifiera riskkällor kopplade till maskinen

• Bedöma risker under maskinens livscykel

• Välja lämpliga riskreducerande åtgärder

• Dokumentera hur riskerna har hanterats.

Standarden ersätter inte lagstiftning och innebär inte att tillverkaren överför sitt ansvar. Tillverkaren ansvarar alltid för att säkerställa att maskinen uppfyller tillämpliga krav.

Läs mer om CE-märkning av maskiner, riskbedömning samt gällande regelverk Maskindirektivet 2006/42/EG och kommande Maskinförordningen (EU) 2023/1230. 

Riskbedömning av maskiner enligt ISO 12100

ISO 12100 beskriver en metodik för att identifiera riskkällor samt uppskatta och utvärdera risker under relevanta faser av maskinens livscykel.

Riskbedömningen hjälper konstruktören att förstå vilka risker som är kopplade till maskinen och vilka åtgärder som krävs för att uppnå tillräcklig säkerhetsnivå.

Identifiering av riskkällor

En viktig del av riskbedömningen enligt ISO 12100 är att identifiera riskkällor som kan uppstå under maskinens livscykel.

Exempel på riskkällor är:

• Mekaniska risker

• Elektriska risker

• Termiska risker

• Risker på grund av buller

• Risker på grund av vibrationer

• Risker på grund av strålning

• Risker på grund av material och ämnen

• Ergonomiska risker.

Identifierade riskkällor används som grund för fortsatt uppskattning och utvärdering av risker.

Maskinens livscykel i riskbedömningen

ISO 12100 anger att risker ska beaktas under relevanta faser av maskinens livscykel.

Exempel på livscykelfaser är:

• Konstruktion

• Tillverkning

• Transport

• Installation

• Användning

• Underhåll

• Demontering och avveckling.

Riskbedömningen ska därför inte enbart fokusera på maskinens normala drift utan även beakta andra situationer under maskinens livstid.

ISO 12100 Bilaga B - Riskkällor, riskfyllda situationer och skador

ISO 12100 Bilaga B innehåller exempel på riskkällor, riskfyllda situationer och typer av skador som stöd vid identifiering och analys av risker.

Bilagan kan användas som stöd i riskbedömningsprocessen genom att hjälpa konstruktörer att identifiera relevanta riskområden kopplade till maskinen.

Riskreducering enligt ISO 12100

ISO 12100 beskriver principer för att eliminera riskkällor eller uppnå tillräcklig riskreducering.

Riskreduceringen baseras på resultatet från riskbedömningen och genomförs enligt principerna i ISO 12100.

Åtgärder kan exempelvis innebära:

• förändringar i maskinens konstruktion;

• skyddsåtgärder;

• kompletterande skyddsåtgärder;

• information för användning.

Målet är att skapa säkrare maskiner genom att reducera identifierade risker på ett strukturerat sätt.

Dokumentation och verifiering enligt ISO 12100

ISO 12100 ger vägledning om dokumentation och verifiering av riskbedömningsprocessen.

Dokumentationen bör skapa spårbarhet mellan:

• identifierade riskkällor;

• bedömda risker;

• valda åtgärder;

• verifiering av genomförda åtgärder.

Resultatet från riskbedömningen är en viktig del av maskinens tekniska dokumentation och ett krav för CE-märkning av maskiner.

Läs mer om teknisk dokumentation.

ISO 12100 i Noex

Genom samarbete och återgivningsavtal med SIS (Svenska institutet för standarder) kan Noex erbjuda tillgång till licensierat innehåll från ISO 12100 Bilaga B som stöd vid identifiering av riskkällor.

Noex stödjer maskintillverkare i att genomföra, dokumentera och följa upp riskbedömningar enligt principerna i ISO 12100.

Plattformen hjälper användare att skapa en spårbar koppling och strukturera riskbedömningsprocessen genom att koppla samman:

• Riskkällor;

• Riskfyllda situationer

• Möjliga skadeutfall

• Riskreducerande åtgärder

• Verifiering

• Teknisk dokumentation.

ISO 12100 och andra säkerhetsstandarder

ISO 12100 är en A-standard inom maskinsäkerhet.

Standarden är avsedd att användas som grund för:

• B-standarder som behandlar specifika säkerhetsaspekter eller skyddsåtgärder

• C-standarder som innehåller specifika säkerhetskrav för särskilda maskintyper.

ISO 12100 används ofta tillsammans med andra säkerhetsstandarder.

Vilka standarder som är relevanta beror på maskinens konstruktion, funktion och identifierade risker.

ISO 12100 och ISO/TR 14121-2 
ISO 12100 beskriver principerna och metodiken för riskbedömning och riskreducering.
ISO/TR 14121-2 beskriver praktisk tillämpning av ett antal metoder för olika steg i riskbedömningsprocessen (Noex är baserad på hybridmetoden).

ISO 12100 revideras

Syftet med revideringen är att uppdatera standarden utifrån teknisk utveckling och erfarenheter från användningen av standarden.

Den nuvarande versionen ISO 12100:2010 fortsätter att vara den etablerade metoden för konstruktion, riskbedömning och riskreducering tills den nya versionen publiceras - ISO 12100:2026.